När man hör AI-litteracitet för det förmodligen tankarna till tekniska kompetenser – det handlar om att förstå byggstenarna som möjliggör AI, dess begräsningar och möjligheter. Men minst lika viktigt, om inte ännu viktigare, är de etiska färdigheterna en sån litteracitet bör innefatta. 

Det finns för nuvarande inte brist på dystopiska framtidsvisioner där människor underkastas eller förintas av teknologisk superintelligens, men det som inte är lika populärt att begrunda är hur vi kan lära oss att handla ansvarsfullt så att den förutspådda domedagen inte oundvikligt inträffar.  

Vårt projekt, AILIT, ser det tekniska och den etiska undervisningen som oskiljbara; eleverna lär sig inte hur de ansvarsfullt bör använda tekniken utan etiken, och de kan inte förstå vad de etiska valen leder till utan det tekniska. AI-litteracitet som moment i skolan behöver innefatta båda.  

Även om det är naivt att tro att moment i skolmiljö är tillräckligt för att styra in människor att handla etiskt är det lika naivt att tro att detta inte åtminstone hjälper oss lite på vägen när det gäller att stödja ansvarsfull användning av AI. 

Det behöver heller inte handla om ytterligheter som mänsklighetens slut – något så vardagligt och aktuellt som ChatGPT kräver också ansvarsfull användning. Plagiering kommer fortsätta vara ett problem tills elever inser att det är deras egen utveckling de förhindrar; och ju mer utvecklingen fortskrider, desto mer kommer vikten av ansvar att öka. Det är bara en tidsfråga innan det blir vanligt att använda program som möjliggör kopiering av röst och ansikten. Tekniken är inte sig själv skadlig, men blir så utan ett välutvecklat omdöme. 

Det här är inte heller något som kan uppkomma genom att man endast abstrakt reflekterar; det kräver att man tänker, agerar och lär sig från erfarenhet. Både antika och nutida tänkare har sett moral och etik som en muskel som kräver träning. Flertal utbildningar såsom sjukskötar-, läkar- och ingenjörsutbildningar har börjat införa fler etiska moment, just för att dessa innefattar stora ansvar, både direkta (exempelvis vid administrering av medicin) och indirekta (exempelvis konstruktion av teknik som kan missanvändas). Det tyder alltså på att etik lyckligtvis får en alt större plats där det behövs. 

Ambitioner som de här kan låta orealistiska, men bitvis kommer vi i mål. Så länge lärare gör det till sin vana att beakta de etiska aspekterna som är belägna i det material de presenterar, så länge de själva tränar sin etiska muskel så elever lär sig använda sina är man en god bit på vägen.